En mamma berättar

Susanna, på Polarna sedan 7 år: ”Jag kan känna mig lite stolt”


Susanna Rudebeck, sekreterare i Polarna och mamma till Joar, fem år, samt Betty, som numera går i skolan.

Hur hamnade ni på Polarna?
Vår dotter hade fått plats på en kommunal förskola, men vi var tveksamma. Så pratade vi med en familj i parken som tipsade om Polarna. Vårt första intryck var att det var tryggt, lugnt och mysigt.

Hur såg ni på att det är en del jobb att vara med i ett kooperativ?
Vi var ganska inställda på det. Vi bestämde oss för att om det är något vi ska engagera oss i, så ska det var något som gynnar barnen.

Din dotter går nu i skolan, och snart slutar din son på Polarna. Hur ser du på de här åren?
Jag kan känna mig lite stolt över att jag gjorde det här för mina barn och jag vet att det har påverkat dem. Jag ser på min dotter som går i skolan nu att hon kommer från en trygg bas. Jag har också fått ett socialt sammanhang genom Polarna som jag aldrig skulle ha haft annars. Flera av föräldrarna har blivit jättenära vänner. Vi kände ingen av dem när vi började.

Som medlem i ett kooperativ har man gemensamt ansvar för verksamheten. Har det varit svårt någon gång?
Det har alltid gått lite upp och ner. Ibland är det problemfritt och känns jättebra. Ibland uppstår det någon liten kris, till exempel om någon i personalen säger upp sig. Hoppsan, hur ska vi lösa det här… Men det löser sig ju alltid! Man lär sig mer och mer, nu känner jag mig som värsta veteranen.

Vad är skillnaden mellan ett kooperativ och den kommunala förskolan?
Den stora skillnaden är att kooperativet inte är ett svart slukhål man stoppar in sitt barn i, utan man vet precis hur de har det varje dag i förskolan. Jag tror att pedagogerna har större möjligheter att se varje barn och skapa en trygg och lugn miljö. Sen vet jag att det finns väldigt bra kommunala förskolor också.

Behöver man vara på något speciellt sätt för att passa som ”kooperativ-förälder”?
För att orka ska man nog tycka det är lite roligt att engagera sig i någonting. Man måste ha samarbetsvilja, för om man tänker alltför mycket på sitt eget fungerar det inte. Annars kan man nog vara vem som helst!